"Through the cracks in the planks, through the mattress and the blanket, comes a cold draft from the paving stones which penetrates my clothes and reaches within my weakened sides."
På några hundra sidor har de ovanliga skrifterna författade av hjälten, martyren och kaptenen Corneliu Zelea Codreanu under sin fångenskap i Jilava-fängelset publicerats i en bok under titeln The Prison Notes. Tidigare har dessa skrifter varit svåra att hitta på engelska och svenska och det är därför ett otroligt bra jobb som Reconquista Press har utfört när de nu har givit ut boken i en värdig utgåva.
Codreanu är en helig martyr, han var kapten över det rumänska Järngardet, utsänd av ärkeängeln Mikael, mördad av korrupta bödlar för sin vilja att ena Rumänien och skapa ett nytt hopp för folket och för landets framtid.
Fängslad utan grunder inne i Jilava skrev han ned sina tankar. Texterna är inte så långa men de är djupa och ger en förståelse för det lidande och den misär som denna hjälte och andliga krigare utsattes för. I den kalla cellen berättar han för oss läsare om sin organisation, om tron på godheten och hur den en vacker dag alltid kommer att segra över det onda och korrupta. Codreanu anklagades utan bevis och dömdes till 10 års hårt arbete, under denna tid fördes han och två andra kända grupper med legionärer ut ur fängelset och ned i en skog, där ströps de och sköts till döds för att sedan begravas under betong. En regelrätt massaker utförd av regimen. Det är alltså därför som dessa skrifter är extra viktiga och värdefulla, de författades av kaptenen under tiden han var anklagad och hur dessa kunde komma utanför fängelsets murar förblir ett mysterium.
Codreanu skriver om livet i sin cell, de smärtsamma och långa dagarna och nätterna i väntan på domen, hans drömmar, hans tro på Gud som får honom att hålla hoppet och modet uppe även i de dystraste av timmar, och hans tankar om legionärerna som troget följde honom i kampen mot hatet och ondskan. Det är en mycket intressant och tragisk läsning. Han skriver om sin mor som oroar sig där hemma, om sin far, sin lilla dotter, frun Elena och sina bröder.
"My faith in God grows in my heart" skriver Codreanu, ju hårdare regimen går mot honom växer hans idealism och hans tro på kampen, det är enormt fascinerande hur han håller en sådan enorm tapperhet och ett sådant mod uppe trots att man försökte på alla sätt att bryta ned honom. Han skriver djupt uppskattande om sina trogna legionärer, grönskjortorna och alla de som följt honom, som gjorde den starka legionärsrörelsen möjlig.
"We shall rise, we shall conquer..."
Genom fönstret med galler blickar Codreanu ut på ett fågelbo, han iakttar hur de små fågelungarna flyger iväg, upp i luften och ut i den eviga friheten. Sina sista brödsmulor ger han en dag till en liten fågel som flugit in i cellen, hans madrass gör han plats för en liten hund på, som råkat smyga in i cellen av misstag, och sitt vatten blandar han med socker och ger till en skadad gräshoppa som han hjälper i en timme eller så och som återhämtar sig och hoppar iväg. I de mest smärtsamma stunder hjälpte han till och med de små och oskyldiga djuren när han själv knappt hade värme eller mat.
En dag får han reda på att de har gripit och förhört frun Elena. Hon hade blivit utkastad ur deras hem, det "gröna huset" som de själva byggt med sina bara händer med de lojala legionärernas hjälp för att kunna använda som högkvarter och hålla möten i. Med Codreanu i fängelse och frun med den lilla dottern i handen på gatan lyckades regimen ännu en gång slå ned på den redan misshandlade ledaren. "What inhumanity" skriver han om händelsen. Från detta blir det bara värre. Codreanu förflyttas till ett nytt fängelse där han slutar skriva nästan direkt efter och när han äntligen får reda på domen, som lyder 10 års hårt arbete, tar han det på ett närmast övermänskligt sätt. En och annan hade troligen brutit ihop, men Codreanu står rakryggad i cellen och rör inte en min när orden yttras. Det är som om han redan anade, redan visste, den moraliska segern är hans och Järngardets oavsett vilka fula knep den korrupta regimen använde sig utav. Codreanus heliga kamp går vidare, hans liv och ideal kommer aldrig att försvinna.
"But God sees and will reward!", så avslutas denna tragiska skrift. I boken följer även ett kapitel med ovanliga bilder på Codreanu med. Bokens appendix utgörs av några mycket läsvärda artiklar av den traditionalistiska filosofen Julius Evola som träffade Codreanu personligen i högkvarteret innan han fängslades. Evola skall ha betraktat Codreanu som den mest hedervärda och renaste person han mött, han var den enda som han hade haft den typen av betydelsefulla, djupare samtal om tro och andlighet med. Evola skriver bland annat om de religiösa ritualer som Järngardet hade, när de hedrade fallna kamrater genom att ropa ut legionärens namn och sedan "prezent", eller "närvarande", ett glasklart budskap om att de som offrat sig och blivit martyrer än lever vidare i kampen på ett andligt plan även om den materiella kroppen må vara borta.
Köp boken idag hos bland annat Arktos eller andra nätbutiker (ni finner länkar till några här vid sidan om på bloggen bland annat). TLC!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar